Hästar är betesdjur!

För att förstå vad hästen egentligen behöver, måste man gå tillbaka i tiden och se hur hästen har utvecklats och förstå hur långt ifrån sitt naturliga liv den lever idag.

Hästen tillhör släktet Equus, dit även åsnor, halv åsnor och zebror tillhör.

Hästens mag och tarmkanal är utformad så att den skall kunna överleva på det mest näringsfattiga gräs. Hästen är därför beroende av att till störtsa delen få sitt foder i form av gräs, hö eller annat grovfoder. Hästens mag-och tarmkanal har inte förändrats sedan de levde vilda på Ukrainas stäpper för 5000 år sedan.

Hästens beteende är också densamma. Inga har försvunnit, inga nya har tillkommit. Det som har ändrat sig är frekvensen av de olika beteenderna, medan sättet de utförs på är densamma.

Ex på beteenden som har minskat är flykt och aggresion mot människa, dvs det krävs mer för att en tamhäst ska fly ifrån osseller attackera oss än en vildhäst. Men när tamhästen flyr eller attackerar så gör den det precis på samma sätt som vilhästen gör , och har gjort i 5000år.

MAGSÄCKEN

Hästen har ett DIGESTIONSYSTEM, alltså ett fodersmältningsystem som är specialanpassat för gräs. Det är samtidigt uppbyggt så att det effektivt kan ta hand om även koncentrerat, lättsmält foder, men bara små mängder i taget.

Hästar tillbringar 75-80% av dygnet med att beta. Hela hästens matsmältningssystem är konstruerat för att klara ett kontinuerligt intag av små mängder föda. Hästar som bara utfodras ett par ggr per dygn kan utveckla olika beteendestörningar som tex krubb-bitning, och många hästar har idag magsår till följd av att foderintaget inte är naturligt för dem.

Fodret sväljs ner och passerar snabbt genom foderstrupen till magsäcken. I nedre deln av foderstrupen sitter en ringmuskel som öppnas när fodret är på väg, och stängs igen när fodret kommit tillmagsäcken. Detta medför att inget foder kan komma tillbaka till foderstrupen. Hästen kan därför inte kräkas.

Eftersom hästen är anpassad för att äta foder som tar lång tid att samla in, så är den utvecklad med en mycket liten magsäck. Fodret kan passera in i magsäcken i samma takt som den passerar ut. Den har ingen lagringskapacitet.

 

Magsäcken kan delas i i tre delar.

  • Iden övre deln sker en mikrobiell jäsning av stärkelsen i fodret med hälp av mjölksyrebakterier. Mjälksyran som bildas följer med foderresterna till grovtarmen och ombildas till bla ättiksyra.
  • I mittersta delen av magsäcken somm kallas FUNDUS, avsöndras magsaft. Den innehåller saltsyra och proteinspjälkande enzymer(pepsiner). Satsyran skyddar också magsäck och tarmkanal från främmande bakterier, genom att dessa dödas av den sura miljön. Den fräter också på fodrets yta så att näringsämnena blir mer åtkomliga för enzymer i tunntarmen.
  • I den nedre delen av magsäcken(pylorus), sjunker PH ner mot 2,5 genom att magsaften här hunnit blandas väl med fodret. Här är protein-nedbrytningen kraftigare än i FUNDUS. Om magsäcksinnehållet huvudsakligen betår av kraftfoder sjunker dock inte PH mer än till ca 5, och avdödningen av främmande bakterier blir sämre.

 

 

Att ge hästen sitt grovfoder före kraftfodret har två fördelar. Det minskar risken för foderstrupsförstoppning pga av salivutsöndringen och att PH-värdet sänks och kan bryta ner proteinerna bättre och döda bakterierna.

När hästen dricker vatten rinner detta förbi magsäcksinnehållet, närmaste vägen till tunntarmen. Vattnet utsätts aldrig för saltsyrans bakteriedödande verkan. Därför är det viktigt att tänka på att hästen alltid har färskt vatten.

Vartefter hästen äter portioneras magsäcksinnehållet ut i tunntarmen. magsäcken töms dock nästan aldrig helt.

TUNNTARMEN

Efter magsäcken kommer den 20 meter långa tunntarmen. Där sker nedbrytningen av de ämnen som hästen har egna enzymer till. I den första delen av tunntarmen tillsätts bukspott och galla. det sura innehållet neutraliseras. bukspottet innehåller enzymer som spjälkar näringsämnena. men koncentrationen av enzymer i hästens bukspott är låg. Detta gäller främst ensymet AMYLAS som spjälkar stärkelse.

Det innebär att hästen inte kan spjälka stora mängder stärkelse på en gång. i naturen äter hästen aldrig mycket stärkelse, eftersom det bara finns i gräsets frön och inte i det gröna.

När vi ger hästen rena frön, dvs spannmål, hinner den inte med att spjälka all den stärkelse som spannmål innehåller om den får för mycket på en gång.

Den osmälta stärkelsen fortsätter då ner i grovtarmen, där den kan orsaka störningar pga av en ändrar jäsningsprocess. Hästens AMYLAS räcker till att spjälka stärkelsen i högst 2 kilo havre per utfodringstillfälle. Beräknat på en vuxen häst med vikt 500kg.

Andra spannmål som innehåller mer stärkelse än havre är tex korn och majs. De kan behöva ges i mindre portioner och dessutom sönderdelas.

Hästens bukspott innehåller ett enzym (LIPAS) som spjälkar fett. Men hästens LIPAS räcker inte till utan även ett stabiliserande ämne tillförs med gallan.

Hästen har ingen gallblåsa, och kan inte ha något förråd av galla, utan den tillförs i den takt den produceras i levern.

I naturen innehåller inte hästens foder någrastora mängder fett och därför har den inte behövt någon gallblåsa. Hästen kan därför bara spjälka små mängder fett åt gången. Ca 3-5hg fett klara en 500kg häst. Osmält fett fortsätter ner i grovtarmen och stör mikroorganismerna.

GROVTARMEN

Hästens grovtarm har inte uppnått sin fulla funktion förrens unghästen är ca 10 månader, dvs vid den tiden då åringen i naturen börjar leva helt på gräs.

Grovtarmen består av en blindtarm och en tjocktarm som i sin tur är uppdelad i stora och lilla kolon.

De ämnen som inte brutits ner och tagits upp i tunntarmen går vidare till grovtarmen där mikroorganismer jäser dem till fettsyror.

Hästen är en sk grovtarmsjäsare. Det innebär att den i sin grovtarm har mikroorganismer som bryter ner ämnen som hästen inte har egna enzymer till för att spjälka.

Vid spjälkningen av tex cellulosa, hemicellulosa och pektin, bildas fettsyror som blir hästens naturliga energikälla.

På en normal grovfoderbaserad foderstat får hästen 75% av sin energi från grovtarmen.

Huvuddelen av nedbrytningen sker i blindtarmen och i stora kolon. Efter ca 1,5 dygn i grovtarmen passerar de osmälta foderresterna ut i ändtarmen där den ligger i 1-2 timmar i lilla kolon. Där återabsorberas vattnet till kroppen.

Så när hästen blir skrämd,nervös eller upphetsad bajsar den innan vattnet hunnit absorberats och blir tillfälligt lös i sin avföring. Vid denna typ av diarré förlorar hästen endast lite vatten.

Grovtarmen avslutas med ändtarmen.

 

 

Boka in en föreläsning om hästens matsmältningsystem genom att skicka ett mail med önskad dag och tid. Föreläsningen tar ca 2 timmar. Kostnaden är 600kr.

Ditt meddelande har skickats
Ett fel uppstod, meddelandet skickades inte.