För att hästen skall kunna tugga så mycket och ofta har den mycket starka tänder. Vid 9 måndaers ålder har unghästen fått alla sina framtänder.

Full uppsättning av tänder 40-42st har hästen dock först vid 4-5 års ålder.

Mjölktänderna byts succssesivt ut mellan 2,5-4,5 års ålder till permanenta tänder. De första inre kindtänderna som det bara finns en permanent uppsättning av, bryter fram mellan 9 och 12 månader.

Hörntänderna som bara finns som permanenta tänder och endast hos hingstar och vallacker, kommer mellan 4-5 års ålder.

I samband med tandbyten eller när nya tänder bryter fram är det inte ovanligt att hästen äter sämre pga ömhet eller annat obehag i munnen.

Framtänderna biter av gräset, och med tungans hjälp bearbetas fodret tills det kan sväljas.

I naturen är vanligaste dödsorsaken att de svälter ihjäl pga av nedslitna tänder.

Underkäken är smalare än överkäken, vilket gör att hästen bara kan tugga på en sida i taget. Hästen tuggar med roterande rörelser och rör käken i sidled så den effektivt mal sönder fodret.

Man bör observera att hästen byter tuggsida som den oftast gör varje gång den svalt. Normalt så maler den sin mat i sidled, men pga av dagens fina hö så tar de en kortare tuggrörelse. Tänderna i övre käken nöts mer på insidan och tänderna i undre käken mer på utsidan. Där nötningen är mindre kan det bli vass emalj längs kanterna mot övre kinden och nere mot tungan. Detta kan lätt osaka smärta, sårbildning och infektion.

Hästen har sk strecktecknade tänder som är uppbyggda av tandben, cement och emalj. Emaljen är hårdast och slits inte ner lika fort som de andra delarna gör. För att hästen skall kunna sönderdela och tillgodogöra sig stråfodret är tanden konstruerad med emaljåsar.

Tyvärr upplevs dessa som vassa kanter och avlägsnas på hästens bekostnad. Dåligt tuggat foder ökar risken för kolik. Tänderna växer ca 2 mm per år. Tänderna har en mycket lång rot som trycks upp tills dess att roten tar slut. Därefter kan hästen leva på gräs/grovfoder endast tills tänderna slits ner helt. Det tar ett tiotal år och varierar mycket mellan individer.

Hästen producerar saliv endast när maten tuggas i munnen. Salivens funktion är att blöta upp fodret så att det går lättare att svälja.

När hästen får foder som den snabbt tuggar sönder produceras mindre mängd saliv. Det medför att fodret inte blir tillräckligt genomfuktat och risken för att det skall fastna och orsaka foderstrupsförstoppning ökar.

En medelstor häst producerar 10-30 liter saliv per dygn. Desto mer grovfoder (hö/hösilage) hästen äter ju högre produktion. Saliven har ett neutralt PH, men kan till viss del buffra sura ämen. Det beroe på att det innehåller bikarbonat. Till skillnad från vårat eget saliv innehåller inte hästens några enzymer som bryter ner fodret. Detta sker först när fodret kommit till magsäcken.