Utan dom nödvändiga mineralerna på betet och i fodret kan inte vitaminerna komma djuret till godo. Vitaminbrist är därför förbunden med en brist på mineraler.

Natrium ges i form av saltsten.

Idag är en brist på natrium näst intill en omöjlighet. Men man skall observera att ett överskott av natrium hämmar upptaget av kalium och ger ödem och bland annat cancer.

Hästar som äter ovanligt mycket salt har ofta brist på kalium,..inte natrium.

Man kan då ge hästen äppelcidervinäger som innehåller kaliumrika substanser.

Kalium är nödvändigt för allt liv. Kalium är den mineral i marken som påverkas mest av konstgödning. Dessutom hämmas förekomsten av kalium när marken är försurad och har höga halter av järn.

Brist på kalium kan förekomma hos hästar som betar på försurad mark. Bristen kan orsaka strålbenshälta, förlossningssvårigheter och urinstenar.

A-vitamin finns normalt i levern i syfte att det gör det möjligt för hästen att klara sig på dåligt bete i ca 3-4 månader.

Om en torrperiod blir längre än normalt så kommer olika bristsymtom snart att visa sig. På en bra betsmark som inte varit utsatt för konstgödning får hästen i sig den A-vitamin den behöver.

Brist på A-vitamin visar sig på olika sätt.

Ston med brist på A-vitamin kommer inte att bli dräktiga eller så resorberas fostret. Risken finns också att stoet aborterar fölet eller att hon får inflammationer i livmodern eller slidan.

Om ett sto har en brist på A-vitamin när hon fölar kommer fölet förmodligen inte att överleva det nionde dygnet. Detta beror på att fölet inte har fått tillräckligt med A-vitamin från stoet innan födseln så att det räcker. Det finns också en risk för att fölet kommer födas med för korta böjsenor eller överkotade leder.

Hingstar kan få urinsten och bli allvarligt infertila.

A-vitamin är mycket ljuskänslig. Om en häst belyses i 24 timmar så kommer dess A-vitamin reserv att vara helt uttömd. En period i mörker är nödvändig för att återställa den normala funktionen.

C-vitamin är helt nödvändig för celler och blodkärl.

Hästar producerar eget C-vitamin. En normalstor häst producerar ca 30g/dag.

Men under stress i olika former tex, resa, sjukdom,vaccinationer, förgiftning under en längre period, förbrukar hästen sitt C-vitamin förråd ganska fort och kan behöva tillskott. C-vitamin finns att köpa i form av askorbinsyra.

Man bör undvika att ge C-vitamin i för stora mängder och långa perioder då det kan vara starkt för magsäcken.

Brist på C-vitamin har aldrig beskrivits hos häst, då en brist är mycket ovanlig.

E-vitamin lagras i kroppen och är egentligen ofarlig i stora mängder. Den är nödvändig för god hälsa och läkning av skador.

E-vitamin fungerar bra att ge till häst som haft lunginflammation för att normalisera andningen, då den hjälper till att lindra besvär i lungorna.

E-vitamin tillsammans med A-vitamin är bra för ston som har svårt att bli dräktiga.

Brist på E-vitamin kan leda till svaga föl, dåligt musklade unghästar samt prestationsförlust och stelhet.

Kalcium finns i kalksten från jordskorpan. Den är viktig för nerv-och muskelsystem, hjärta och blod.

Kalcium måste ges i förhållande till Magnesium (Mg). De två mineralerna måste hela tiden vara i balans.

Kalcium finns naturligt i allt grovfoder. (Hö, hösilage) Speciellt i lusern.

Brist på kalcium kan orsaka bla dåliga tänder, överkänslighet för kyla och ojämn skelett-tillväxt.

Koppar behövs för att hästens kropp skall bibehålla god hälsa. Koppar hjälper hästen att stå emot sjukdomar och immunförsvaret är beroende av denna mineral.

Brist eller för låg nivå koppar kan leda till bla solblekt päls, blodbrist, ringorm, hålvägg, mask, bärrandsröta, trägnagning mm. Utan koppar kan inte hästen tillgodogöra sig järn (Fe).

Hästar vars päls ser rufsig ut året om har en brist på koppar. (även åsnor)

Ett annat tecken är att huden kring ögonen blir ljusare och att det nästan ser ut som om hästen har glasögon.

Svavel är en viktig del i många aminosyror och behövs för att tillgodose kreatinet i hud tagel och hovar.

Brist på svavel ger i sin tur brist på aminosyror i tarmen och därmed oförmåga att ta upp bla selen. Hästen får ett allmänt dåligt näringsupptag.

Hästar som lätt får yttre parasiter som tex löss har ofta svavelbrist.

Vitamin B finns normalt i allt bra foder. Korn är en bra B-vitamin källa. Så länge den inte är krossad. Då förstörs vitaminerna.

B-vitamin spelar en stor roll för att hästen ska kunna stå emot sjukdomar. Den behövs även för att matssmältningen ska fungera på ett bra sätt. B-vitamin är viktig för hästens ögon och för att stå emot starkt ljus.

Brist på B-vitamin kan variera från lätt slöhet till feber. En röd tunga och munhåla och även problem med balansen och i värsta fall blindhet, kan uppstå.

D-Vitamin behövs för hästens skeletttillväxt. Precis som A-vitamin finns den i bra foder med dess huvudsakliga källa kommer från solljuset från vilket den tas upp från huden.

Tänk därför på att inte täcka hela hästen, då kan hästen inte ta upp den viktiga D-vitaminen. Var sparsam med täcke de soliga dagarna även vintertid.

Brist på D-vitamin kan leda till olika skellettderformationer.

Magnesium behövs för alla enzymer i både magen och musklerna för att de skall fungera korrekt. 70% av magnesiumintaget behövs för skelett-tillväxten och de övriga 30% är nödvändiga för muskler och nervsystem.

Brist på magnesium kan leda till bla juverinflammation, tuppspatt, fång, vårtor, samt de sjukdomar som är relaterade till kalciumbrist.

Fosfor skall hållas i balans med kalcium. När man beräknar en foderstat skall man alltid se till att kalcium/fosfor-kvoten aldrig understiger 1,1.

Ett överskott av fosfor kommer att leda till benskörhet.

Brist på fosfor hos hästar har visat sig vara ganska så ovanligt.

Selen behövs för hästens muskeluppbyggnad och immunsystemet. Våra marker i sverige är selenfattiga.

Selen är speciellt bra för hingstar då en ev selenbrist försvagar sperman. Man kan i lätta fall av selenbrist ge enbart E-vitamin. E-vitamin kan tillfälligt täcka upp hästens selen-behov.

Brist på selen kan yttra sig på många olika sätt. Några symtomer kan vara bla stelhet, svettningar, muskelkramp, och öm vid beröring.

Ett överskott av selen kan orsaka förgiftning och deformerade foster.